Judendomens historia

Som du kunde läsa i introduktionen till de västerländska religionerna är Abraham judendomens (och kristendomens och islams) urfader, och den judiska historien fortsätter vidare genom patriarkerna Isak och Jakob. Men den som betytt mest för judendomen är Mose. Abrahams släkt hamnade genom Jakob i Egypten. Där blev de förslavade och levde under mycket svåra förhållanden och i stort lidande i 300 år. I Moseböckerna berättas historien om Mose och hur han befriade det judiska folket ur slaveriet.

Abrahams släkte hade blivit ett stort folk och Farao började frukta slavfolket, hebréerna, då de blivit så många till antal. Han utfärdade ett påbud om att alla nyfödda pojkar skulle dränkas i floden Nilen. Under de omständigheterna föddes en liten pojke. Hans mor kunde inte förmå sig att dränka sin nyfödda pojke. Istället lade hon honom i en korg och satte den i vassen vid Nilens strand. När Faraos dotter kom till floden för att bada hittade hon korgen med gossebarnet. Hon tog hand om den lilla pojken som sin egen son, och så kom Mose att växa upp vid Faraos hov, som en prins av Egypten. En dag såg Mose hur en egyptisk förman misshandlade en hebré. Mose blev så fruktansvärt arg, och i sin ilska dödade han egyptiern. Mose flydde ut i öknen och levde sedan där i många år. Han träffade en kvinna som han gifte sig med och de fick barn. En dag när han var ute och vallade sina får talade Gud till honom ur en brinnande buske. Mose frågade vem det var som talade till honom, och han fick svaret ”Jag är”, på hebreiska Jahve – vilket på hebreiska skrivs JHWH och är namnet på judendomens Gud. Gud uppmanar Mose att befria folket ur slaveriet och leda dem ut ur Egypten. Mose talade till Farao och bad honom släppa folket, men Farao vägrade. Då sände Gud en mängd olyckor över Egypten och till slut tvingades Farao låta folket gå. Mose ledde uttåget genom öknen, en vandring som tog 40 år. Han slöt ett förbund med Gud på berget Sinai och mottog de 10 budorden på två stentavlor. Folket kunde efter 40 års vandring till slut gå över gränsen till landet Israel. Mose själv dog alldeles innan de nått sitt mål. De tio budorden (dekalogen) ges till Mose i 2 Mos 20.

• Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig
• Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden
• Du skall inte missbruka Herrens, din Guds namn
• Sabbatsdagen skall hållas helig
• Visa aktning för din mor och din far
• Du skall inte dräpa
• Du skall inte begå äktenskapsbrott
• Du skall inte stjäla
• Du skall inte vittna falskt mot din nästa
• Du skall inte ha begär till din nästas hus
• Du skall inte ha begär till din nästas hustru eller hans slav eller hans slavinna, hans oxe eller hans åsna eller något annat som tillhör din nästa

Efter Mose död tog Josua över ledarskapet. Folk levde i tolv stammar som leddes av domare (den mest kända är Simson med håret). Så småningom gjordes landet till ett kungadöme med Jerusalem som huvudstad och templet i Jerusalem blev ett viktigt centrum. Den judiska historien har sedan dess varit full av motsättningar och landet invaderades och ockuperades. År 63 f. Kr erövrade Romarriket Israel. År 70 e. Kr intar Titus Jerusalem och Jerusalems tempel förstörs, stridigheter utbryter och judar får inte längre vara i staden. Det judiska folket flydde ut i världen och har sedan dess, fram till 1948, inte haft något eget land, det har levt i förskingring eller landsflykt, diaspora.

Enligt bibeln härstammar det judiska folket från Sem, och kallas därför för ett semitiskt folk. Det semitiska folket har i perioder genom hela den judiska historien utsatts för förföljelser och förtryck, kallat anti-semitism. På 380-talet blir kristendomen statsreligion i romarriket och en starkt antijudisk stämning råder. Judar får exempelvis inte inneha ämbeten. Under 400-talet börjar man tvångsdöpa judar (till kristna) och under 500-talet blev det förbjudet för judar att utöva sin religion. Under 1000-talet började de första kristna korstågen och under korstågens period plundrades och mördades tusentals judar i Europa. Judar beskylldes för allt från att ha orsakat naturkatastrofer till sjukdomar och annat lidande och torterades, fängslades eller dödades i stora mängder genom seklerna som följde. Under 1800-talet förföljdes judar svårt i Europa och Ryssland. De fruktansvärda och blodiga förföljelser som bedrevs mot judar i Ryssland kallas för pogromer.

Judehatet, antisemitismen, kulminerade dock i relativt modern historia.  I Europa under andra världskriget dödades ungefär 6 miljoner judar av nazisterna. Efter andra världskrigets slut beslutade FN att bilda en judisk stat, och denna stat, Israel, bildades 1948.

Judiskt samhälle

Graden av hur religiöst aktiv man är varierar, och för att räknas som jude ska man antingen vara född av en judisk kvinna eller ha konverterat till judendomen. Man brukar säga att det finns religiösa judar, aktivt troende, och kulturella judar, födda in i judendomen men inte praktiserande troende. Du föds till jude om du är född av en judisk kvinna, men du kan också konvertera till judendomen. Vi delar också in judendomen i tre inriktningar, de ortodoxa, de konservativa och de liberala/reformerta. Ortodoxa judar är traditionsbundna och lever strikt efter de 613 regler som en jude ska följa. Liberala eller reformerta judar anpassar sig efter den moderna världen och det moderna samhället, medan konservativa står mittemellan de båda andra inriktningarna. Det finns också sekulariserade judar som då alltså är kulturella judar.

Staten Israel har mer eller mindre ständigt varit i konflikt med omgivande grannländer, och de palestinier som bor i Israel har inte samma rättigheter som judar. Bland annat detta leder till konflikter mellan israeler och palestinier, men också konflikter kring rättigheter till heliga platser, främst i Jerusalem.

Judisk trosuppfattning

Monoteismen är viktig. Gud är en och det poängteras i den judiska trosbekännelsen som kallas scheman:

”Hör Israel! Herren är vår Gud, Herren är en.” (5 Mos 6:4)

Den judiska Guden är nära människorna och människan är Guds medarbetare på jorden, men människorna kan välja att göra gott eller ont. Det judiska folket är Guds utvalda folk.

När Mose mötte Gud i den brinnande busken och frågade vem som talade till honom svarade Gud ”Jag är”, Jahve. Jahve är ett namn på den judiska Guden, men man uttalar det inte gärna utan säger hellre Adonaj, Herren. Gud har skapat världen och människan och man delar skapelseberättelse med Kristendomen och Islam. Människan ska vara en god förebild och visa Gud i världen, och hon har ett stort ansvar att förvalta den; att vårda jorden, djuren och naturen.

En del judar tror att Gud en dag kommer att sända en utvald människa till jorden, en messias, som ska återupprätta ett fredrike på jorden. Andra tror inte att detta fredsrike ska upprättas av en Messias utan av människor. Alla människor kan bidra till detta fredsrike och man kallar denna tid för den messianska tiden.

I Tanach finns inget tydligt uttryckt kring vad som händer efter döden, men den vanligaste uppfattningen är att själen lever vidare i en bättre tillvaro.

Judendomens texter

Judendomen är en läsande religion, och som aktivt religiös jude studerar man mycket. Grunden i tron är den delen av den kristna Bibeln som kristna kallar gamla testamentet, den del som på hebreiska heter Tanach. Första delen av Tanachen är viktigast och består av de fem Moseböckerna:Toran. Själva ordet tora betyder ”lära”. I synagogan förvaras finns Toran nedskriven på stora rullar, torarullar, och förvaras längst fram i ett skåp, i arken. Runt åren 500 f. kr. till 500 e. Kr. tolkades Toran av judiska lärda, och dessa tolkningar skrevs ner i skrifter som kallas för Talmud. Än i dag används talmud för att tolka Toran.

Att leva som jude

Judiska pojkar omskärs på den åttonde levnadsdagen och får då samtidigt sitt namn. Det är ett litet ingrepp då förhuden tas bort och det görs i regel på ett sjukhus. När pojken sedan fyller 13 år blir han religiöst myndig. Då firas bar mitzvah. Han får då läsa en text i synagogan och efter det har man en bar mitzvah-fest. För flickor finns motsvarande ceremoni, bat mitzvah.

Äktenskapet är heligt och sexualiteten är en gåva som ska delas inom äktenskapet. Själva vigseln hålls i närvaro av minst tio män och avslutas med att man krossar ett glas för att minnas templets förstörelse. Skilsmässa är en allra sista utväg, men är alltså tillåtet om omständigheterna kräver det.

En av de regler som påverkar judiskt vardagsliv är den om koscher, ren/tillåten mat. Som jude får man inte äta fläskkött, och det kött man äter ska vara slaktat genom att djuret tappas på blod. Man bör heller inte blanda mejeriprodukter och köttprodukter. Man kan alltså inte äta köttbullar med gräddsås eller steka köttbullarna i smör. Denna regel kommer från 2 Mos 23:18-19 som säger att:

”Blodet av det som offras till mig skall du inte offra tillsammans med något syrat, och fettet från mina högtidsoffer får inte lämnas kvar till morgonen. Det bästa av den första grödan på din mark skall du föra till Herrens, din Guds, hus. Du skall inte koka en killing i moderns mjölk.”

En viktig högtid är sabbaten som infaller varje fredag kväll och pågår till lördag kväll. Då är det inte tillåtet att utföra något arbete. Familjen umgås och äter tillsammans. På lördagen är det också gudstjänst i synagogan, judendomen heliga lokal. Predikan hålls av rabbinen. Andra viktiga högtider är Pesach, påsken, som infaller i mars-april och firas för att minnas uttåget ur Egypten, Rosh Hashana, nyårsdagen, som firar världens skapelse och infaller i september, Jom Kippur, försoningsdagen, som, vilket hörs på namnet, firar försoningen mellan Gud och människorna och infaller i september. Andra stora högtider är Sukkot, lövhyddefesten, den firas i september-oktober för att minnas den långa ökenvandringen och Chanukka, tempelinvigningsfesten, som påminner lite om de kristnas jul, en ljusfest som firas i december för att minnas befrielsen av templet.

En judisk begravning sker så snart som möjligt efter ett dödsfall. Den döde kläs i vita kläder och gravstenen smyckas med stenar.

Judendomen idag

1948 bildades den judiska staten Israel av FN. Fram till dess, från ca 70 e.Kr då Jerusalems tempel förstördes, har det judiska folket inte haft något eget land. De har levt spridda över världen, i diaspora. Många judar finns idag i Israel, men en stor del av världens judar lever fortfarande i diasporan. Cirka 20,000 judar bor i Sverige och judiska synagogor finns i Stockholm, Malmö, Göteborg och Norrköping. Anti-semitismen lever kvar i världen och blossar upp i perioder, och det händer att judar utsätts för olika former av hatbrott och att synagogor attackeras. Precis som inom alla religioner varierar graden av hur religiöst aktiv man är. Vissa judar är till och med ateister, men räknas ändå som judar. Kriteriet är att man är född av en judisk kvinna. Man talar om tre judiska inriktningar, ortodoxa, konservativa och liberala/reformerta.

Judendomen är en relativt liten religion i förhållande till de andra världsreligionerna. Det finns ungefär 15 miljoner judar i världen, att jämföra med ex. ca 1,2 miljarder muslimer och ca 2 miljarder kristna.