Sikhism

Sikhismen grundades på 1500-talet av en man som hette Nanak (1469 – 1538). Nanak var hindu och född i krigarkastet. Han levde i byn Talwandi i provinsen Punjab (nuvarande Pakistan), men han umgicks med både muslimska och hinduiska vänner med vilka han diskuterade andlighet. Det sägs att Nanak en dag, då han badade i floden Bain, försvann under ytan.

Byborna sökte efter honom och antog till slut att han drunknat. Efter tre dagar dök han dock upp på samma ställe, till en början stum och med ett nytt ljus i ögonen. Han sägs ha blivit upplyst och ha förenats med gud i samband med händelsen. När han äntligen talade igen sa han att ”det finns ingen hindu och ingen muslim”. Med det menade han att Gud inte bryr sig om religionstillhörighet utan om andra saker, som hur man är som människa. Efter händelsen grundade Nanak en religiös rörelse som bar drag av bhakti-hinduism och sufisk islam. En mästare/andlig ledare kallas inom hinduismen guru, och det blev också ett sikhiskt begrepp för ledarskapet: Nanak kom att kallas Guru Nanak. De som följde honom kallades sikher (sikh=lärjunge).

Innan Nanak dog utsåg han en ny Guru som skulle ta vid efter honom och leda sikherna, och på så vis förde man över ledarskapet under ett par hundra år, till och med den tionde gurun Govind Singh som levde 1666-1708. Han bestämde att en bok skulle vara sikhernas ”guru” efter honom: Guru Granth Sahib. Sedan Govind Singhs död 1708 har man alltså istället vördat och följt den heliga boken.

Sikhismen och samhället

Jämlikhet är en viktig del av sikhisk övertygelse. Man tar bestämt avstånd från det hinduiska kastsytemet. Jämställdhet mellan såväl olika sociala grupper som mellan män och kvinnor har betonas alltsedan Guru Nanak på 1500-talet lärde ut att kvinnor och män är varandras jämlikar. Inom sikhismen har kvinnor samma rättigheter som män gällande såväl det religiösa livet som samhällslivet.

En viktig del av sikhisk övertygelse är att utföra sewa. Det innebär olönat, osjälviskt arbete, eller att skänka pengar till välgörande ändamål.

Sikhhismen är den dominerande religionen i området Punjab (där den också grundades) som ligger i både Indien och Pakistan. De flesta sikherna bor i den Indiska delen av Punjab, och de kämpar för att området ska bli en självständig stat. I staden Amritsar ligger sikhernas främsta helgedom: det gyllene templet. Där förvaras den finaste upplagan av Guru Granth Sahib. Det gyllene templet har fyra ingångar, vilket symboliserar att människor från världens alla hörn är välkomna.

Alla Gurudwaras (=sikhiska tempel) välkomnar för övrigt besökare oavsett vilken religion man tillhör. Man måste ta av sig skorna och täcka håret av respekt mot Guru Granth Sahib – det finns alltid en upplaga av den heliga boken i templet och den har en central plats. Tempelbesökaren får vidare inte ha med sig eller vara påverkad av droger i någon form – inte alkohol, tobak eller snus. Alla tempelbesökare bjuds på en gratis måltid, så kallad langar, som alltid är vegetarisk. Alla sitter på samma nivå, tillsammans (såväl sikher som icke-sikher, män och kvinnor) vid både måltid och gudstjänst, vilket understryker alla människors lika värde inför gud.

Det finns inga präster inom sikhismen. Alla är lika inför gud och kan själva läsa och ta till sig den heliga skriften. Dock brukar alla Gurudwaras ha några skriftlärda personer som kallas Grantis, vilka leder olika ritualer vid olika sammankomster.

Sikhismens trosuppfattning

Sikhismen är en starkt monoteistisk religion. Kärleken till den enda guden, som liksom den muslimska inte får avbildas, är central. Gud är tidlös, osynlig och har ingen form, och den inre mystiska upplevelsen av gudsnärvaro är vad man eftersträvar. Man bör upprepa guds namn, Waheguru, regelbundet vilket påminner om bhaktihängivna hinduers mantran. Man delar också hinduernas reinkarnationsföreställningar och cirkulära syn på tillvaron, men erkänner som sagt inga kaster. Guru Granth Sahib, den heliga boken, innehåller läran och betraktas som gudomlig och är religionens högsta auktoritet.

Sikher tar avstånd från avgudadyrkan, astrologi och magi.

Sikhismens texter

Adi Granth, eller Sri Guru Granth Sahib som den oftare kallas, är sikhernas heliga skrift och vägvisare. Den är oerhört central för sikherna då den räknas som den främsta andliga auktoriteten. Guru Granth Sahib innehåller hymner från de fem första guruerna och den nionde gurun och sammanställdes av den tionde gurun i början av 1700-talet. Boken är skriven på ett skriftspråk som kallas gurumukhi. Det är sikhernas religiösa språk som konstruerats med inslag av persiska, arabiska och sanskrit, med syfte att nå ut till så många människor som möjligt. Sammanlagt innehåller Guru Granth Sahib 5894 st hymner som är fördelade på 1430 sidor i 31 olika Raagas, och verserna läses sjungande.

Guru Granth Sahib förvaras centralt i varje Gurudwara (sikhiskt tempel). Vid olika ceremonier har man en så kallad chauri (vippa) eller alternativt en påfågelsfjäder, som viftas över Guru Granth Sahib för att visa respekt. I Indien var detta tidigare en sedvänja som man gjorde för kungar och andra högt uppsatta personer för att visa att man accepterade deras auktoritet.

Att leva som Sikh 

Sikher har sju levnadsregler:

1. Det finns bara en Gud. Dyrka och be till den ende Guden och inte till någon annan.
2. Kom ihåg Gud, arbeta hårt och hjälp andra.
3. Gud tycker om ärligt arbete och uppriktigt leverne
4. Inför Gud är alla lika, rik eller fattig. Det är dina handlingar som gör dig god eller ond.
5. Män och kvinnor är lika inför Gud.
6. Älska alla och be för det goda hos alla.
7. Var vänlig mot alla varelser, människor och djur.

En sikh som genomgått det symboliska dopet, amritceremonin, kallas kahlsa (ren) och får som man efternamnet Singh (lejon) eller som kvinna efternamnet Kaur (prinsessa). Vid initieringen svär man att inte bruka alkohol, tobak eller droger och att äta vegetarisk kost. En kahlsa bär alltid fem kännetecken som symboler för tron, de fem ”K:na”:

• Kesh – oklippt hår (en symbol för andlighet) – det långa oklippta håret hålls inlindat i turban (främst män – kvinnor kan ha turban eller välja att täcka håret med huvudduk, sk chunni)
• Kangha – en kam man alltid bär med sig (symbol för renhet och ordning – att hålla håret välvårdat)
• Kara – ett armband av stål (symbol för självbehärskning)
• Kashha – kortbyxor (en symbol för renhet och kyskhet  – att man är anständig och bär åtminstone underbyxor och inte t.ex bara ett tygstycke runt midjan)
• Kirpan – ett symboliskt svärd i form av en liten kniv/dolk (bärs som symbol för sikhernas strid mot orättvisor)

Samfundet Kahlsa bildades av den 10:e gurun Gobind Singh den 13 april år 1699. Sikhisk tideräkning har därför sin början denna dag och sikher firar således nyår, Vaisakhi, den 13:e april.

Andra högtider som firas är de tio guruernas födelsedagar, tillträde till ämbetet och död. Den främsta av dessa är grundaren Guru Nanaks födelsedag, Guru Nanak Jayanti, vilken infaller dagen för fullmånen i månaden Kartik i den indiska kalendern (vanligen i november månad).

I samband med större händelser som födelse, bröllop och död samlas man i Gurudwara och genomför recitationer av hela Guru Granth Sahib, nonstop under 48 timmar. Läsningen kan utföras av familjemedlemmar eller av ”professionella läsare” med familjen närvarande.

När man ska ge nyfödda barn ett namn besöker man templet och slår, blundande, upp en sida i den heliga skriften. Den bokstav som första ordet börjar med på vänster sida ska också bli den första bokstaven i barnets namn.

Äktenskap är ett jämlikt partnerskap mellan män och kvinnor, byggt på kärlek. (Trots det är det i Indien vanligt med arrangerade äktenskap, liksom inom islam och hinduism i näromgivningen.) Själva bröllopet är en stor fest som ofta äger rum under flera dagar.

Begravning är en lågmäld ceremoni. Den döda kroppen kremeras och askan sprids, gärna i en flod. Man har ingen gravplats då kroppen endast betraktas som ett skal – själen vandrar vidare efter döden.

Sikhismen idag

Det finns cirka 20 miljoner sikher i världen idag, och majoriteten lever i Indien i delstaten Punjab. Sikher har dock bosatt sig i många andra länder; i USA bor det exempelvis cirka en miljon. I Sverige har vi ungefär 1000 sikher.

Det finns idag tre Gurudwaras (sikhtempel) i Sverige – två i Stockholm och ett i Göteborg, men det finns även en sikhisk församling i Malmö som håller på att bygga en Gurudwara där.